Det finns flera länder och städer där hyresrätten är en mycket vanlig eller dominerande boendeform. I många fall har det bidragit till ökad rörlighet på arbetsmarknaden, lägre skuldsättning hos hushållen och större social blandning i städerna. Länder med stark hyressektor visar också att ett samhälle inte måste bygga på hög privat skuldsättning och spekulation i bostadspriser för att fungera väl.
I Tyskland bor ungefär hälften av befolkningen i hyresrätt, och i storstäder som Berlin är andelen ännu högre. Den tyska modellen kännetecknas av starkt besittningsskydd, relativt långsiktiga hyror och ett stort utbud av hyresrätter. Resultatet har blivit en bostadsmarknad där människor kan flytta efter arbete och studier utan att behöva skuldsätta sig för miljonbelopp. Det har också gjort ekonomin mindre känslig för bostadsbubblor jämfört med många andra länder.
I Österrike, särskilt i Wien, har man under lång tid satsat på hyresrätter och kommunalt eller kooperativt byggande. Wien lyfts ofta fram internationellt som ett exempel på hur stora investeringar i hyresrätter kan hålla nere boendekostnaderna och minska segregationen. Där konkurrerar inte människor på samma sätt om att köpa dyra bostäder, vilket bidrar till stabilare priser och större trygghet.
Även Schweiz har en hög andel hyresrätter, omkring 60 procent hyr sin bostad. Där ses det inte som ett misslyckande att hyra sitt boende hela livet. Tvärtom betraktas hyresrätten som en normal och trygg boendeform även för medelklass och höginkomsttagare. Det har bidragit till lägre hushållsskulder än i många länder där ägande är normen.
I Danmark och Nederländerna finns också stora allmännyttiga och reglerade hyressektorer som länge bidragit till relativt god tillgång på bostäder för vanliga löntagare.